Regeringens linje: Fiska på hotade bestånd

I veckan beslutades nya storlekar på nästa års fiskekvoter i EU. Sverige får nu kritik för att gått emot de vetenskapliga råden genom att lobba för fortsatt fiske i utsatta delar av Östersjön.

Under tisdagen klev EU:s fiskeförhandlingar in på övertid, och ministerrådet enades till sist om nya kvoter för hur mycket fisk som får tas upp nästa år. Bland annat införs ett totalförbud mot yrkesfiske av torsk i hela Östersjön och förbud mot sillfiske i västra Östersjön.

Men Sveriges regering drev igenom undantag, enligt stiftelsen BalticWaters2030. Trots att sill- och torskbestånden i västra Östersjön ligger på kritiskt låga nivåer ville Sverige fortsätta fiska på bestånden ”av socioekonomisk hänsyn”. Ett begränsat fiske, men helt emot de vetenskapliga råden som satts för att försöka få bestånden att återhämta sig innan en eventuell kollaps. Trots detta beskriver regeringen de nya kvoterna som ”i linje med den vetenskapliga rådgivningen”.

Fiskeindustrin prioriteras

Sillen i västra Östersjön har minskat från över 300 000 ton 1992 till under 60 000 ton 2020, och är på en kritisk nivå. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) menar att tillståndet är så illa att beståndet kommer att fortsätta ligga kvar under den kritiska nivån även om nollfiske införs. Detsamma gäller västra torsken, som minskat från över 50 000 ton 1997 till under 8 000 ton i år och nu närmar sig kollaps.

Anledningen till regeringens inställning är att man säger sig vilja ”mildra de negativa effekterna för det svenska lokala kustnära fisket”. Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med avgående näringsminister Ibrahim Baylan (S) i spetsen, väljer alltså att riskera arter för kortsiktiga vinstintressen hos fiskeindustrin.

Det är oroande, inte minst eftersom det var överfisket som ledde fram till att torsken i östra Östersjön kollapsade helt och fiskestopp infördes 2019. Den kortsiktiga fiskeripolitiken har nu gjort att en stor del av Östersjöns fiskbestånd är i kris. Förutom den kollapsade torsken är många andra arter, som sill och strömming, siklöja, ål, gädda och lax, på låga eller kritiska nivåer. På sikt riskerar fiskarter att helt försvinna, vilket får stora konsekvenser för Östersjöns hela ekosystem och det småskaliga fisket.

Hotar Östersjöns ekosystem

Sverige har inte heller velat minska kommissionen förslag för kvoter gällande laxen, trots att ICES rekommenderat nollfiske. ICES sa att ett fiske kan tillåtas om vissa krav uppfylls, men Sverige och Finland har nu en kvot som bara ligger 32 procent under förra årets fiske utan att kraven har uppfyllts.

Regeringens ståndpunkt i EU-förhandlingarna hotar även strömming och kustfiske i Bottniska viken. Där har ministerrådet, med Sveriges stöd, nu röstat igenom en mycket hög kvot för för industriellt strömmingsfiske. Under året har kustfiskarna längs Bottniska viken vittnat om en tiondel av förväntad fångst, med rapporter om surströmmingsbrist och hot om nedlagda salterier som resultat.

Det höga fisketrycket har gjort att sill och strömming – en av Östersjöns viktigaste arter – blivit könsmogen tidigare, samtidigt som individerna blivit magrare och växer långsammare. Det är vanliga tecken på stressade bestånd. Sill och strömming har därför varit särskilt omdebatterat den senaste tiden, bland annat fiskets negativa bidrag till samhällsekonomin.

Regeringens fiskeripolitik riskerar alltså leda till att fler Östersjöarter än torsken kollapsar, med konsekvenser för både ekosystemet, samhället och den näring regeringen själva säger sig vilja skydda.

”Detta har påtalats för regering och riksdagspartier, ändå har den svenska hållningen inte tagit hänsyn till problemen som den höga kvotsättningen visat sig skapa i norr, och motsatt sig de vetenskapliga råden i söder”, skriver BalticWaters2030 i en kommentar om kvoterna.

På grund av den svåra utvecklingen för Östersjöns fiskarter startar nu BalticWaters2030 och Supermiljöbloggen ett samarbete som läsarna kommer att märka av under höst och vinter.