Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Nyheter

    Johan Rockström: ”Hela nationen kommer att behöva kavla upp ärmarna”

    Supermiljöbloggen bad Johan Rockström att avsluta sommarens artikelserie som har handlat om möjligheterna att skapa ett fossilfritt Sverige till år 2030. Rockström, som är professor vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre, svarar så här:

    2015 är vår chans. Vår stora möjlighet att i dialog med alla världens länder, lägga om kurs till en ny utvecklingslogik, där vi är framgångsrika och genererar välfärd för alla, inte på bekostnad av planeten utan i samspel med planeten. 2015 är inte bara vår stora chans, utan kanske också vår sista chans. Tiden börjar rinna ut – som Obama korrekt sa i sin lansering den 3 augusti av USA:s hittills mest ambitiösa klimatplan – ”there is such a thing as being too late”. Detta är definitivt fallet för planetens stabilitet och förmåga att generera mänsklig välfärd.

    Hur skall då Sverige förhålla sig detta Super-år för mänsklighetens framtid på Jorden? Hur långt utanför vår ”komfortzon” måste vi gå för att lyckas påverka världen i en positiv riktning? Riktigt långt, är min bedömning. Om det finns någon gång under vår livstid då vi kan tala om ett avgörande tillfälle, om en unik möjlighet, så är det i år. Och detta börjar världen förstå. Och Sverige fortsätter ha ett oproportionerligt stort inflytande på miljö och utvecklingsområdet. Dessutom är vi kanske det land i världen med de bästa förutsättningar för en utveckling där hållbarhet ger välfärd och utveckling. Vi är ett föredöme och vi kan visa att det går att lyckas.

    Dessutom, det rör på sig (i rätt riktning). För några dagar sedan (1 augusti) släppte FN slutdokumentet för de Globala Hållbarhetsmålen (Sustainable Development Goals) som skall ersätta Millenniemålen. De kommer att slås fast på toppmötet i FN:s generalförsamling tredje veckan i september (som inleds av påven Franciskus). Och de ser bra ut!

    Obamas annonsering av USA:s nya ”Clean Power Plan” visar att Obama-administrationen menar allvar. Framtiden handlar inte om kol, olja och naturgas. Framtidens ekonomiska utveckling byggs med ren energi, och baseras på vind, sol, vatten, bioenergi och andra innovationer och system. Visst, 32 procents minskning av utsläppen från kolkraftverk till 2030 är inte ett tillräckligt bidrag från USA för att hålla världen under två graders uppvärmning (för detta borde USA sikta på minst 50 procents minskning till 2030). Men, ambitionsnivån är troligen stor nog för att skicka tillräckligt starka signaler till investerare, entreprenörer, ledare i andra länder, och medborgare i gemen, att nu startar omställningen bort från fossila energikällor på allvar. USA vänder blad. Detta kan leda till en snöbollseffekt eftersom vi skapar en ny attraktor – den rena energin i stället för den skitiga, farliga, hälsovådliga, och konfliktskapande fossila energin.

    Min bedömning är att 32 procent kan vara tillräckligt ambitiöst för att tippa våra perceptioner – vi är sannerligen på väg bort från olja, kol och naturgas, på väg mot en ny ren energiframtid – vilket gör att vi har en god chans att överträffa målet. Det är en spekulation, jag vet, men jag är alltmer övertygad att ett mål på >30 procent kan leda till > 50 procent till 2030 av sig självt, eftersom vi har så mycket belägg för att ren energi är mer teknologiskt, hälsomässigt, ekonomiskt och demokratiskt attraktivt. Det är en häftigare, mer spännande, och säkrare framtid. Och framförallt, USA menar allvar. Först annonserar USA att utsläppen skall ”peak” senaste 2030 (utspel gjort med Kina), och nu följer man upp med en operationell plan för hur detta skall uppnås. Det är konsekvens, det är seriöst och det är så stort att det inte kan marginaliseras – energiomställningen tillhör politikens mittfåra.

    Vad innebär då allt detta för Sveriges förhållningssätt, detta mänsklighetens super-år?

    Till att börja med måste slutsatsen rimligen bli att nu är tidpunkten att vara politiskt modiga. Att våga höja blicken, tänka på lång sikt och lägga ett attraktivt och ambitiöst mål för Sveriges framtida utveckling, som bygger på en ny vision om en hållbar välfärd. För mig är det logiskt att detta översätts till en plan för att Sverige skall bli världens första fossilfria välfärdsnation.

    Är detta utopiskt? Är det önskvärt? Är det realistiskt?

    Utopi? Nej. Faktum är att om inte Sverige tar denna chans – att göra sig ”känt” som den första nationen som vågade vara tydliga att vi nu börjar en ny resa, att vi nu ställer om till en fossilfri värld – så kommer någon annan nation göra det. Snart. Vi är så nära. Storbritannien har ju trots allt lagstadgat en 80 procents utsläppsminskning till 2050 (från 1990). Tyskland fasar ut kolkraft och investerar stort i vind och sol. USA säger sig nu verkligen ställa om och delstater som Kalifornien har så höga klimatmål att vi kan tala om en ”fossilfri” framtid inom en generation. Så varför vänta? Dessutom, Sverige är ju redan på god väg! Två tredjedelar av uppgiften är så gott som redan avklarad (tack vare vattenkraft, kärnkraft, vind och sol, bioenergi, och stora energieffektiviseringar inom exempelvis byggsektorn). Den stora återstående utmaningen (för inhemska utsläpp) är transportsektorn. Och här har vi ju en färdig utredning som har lagt ett förslag för hur Sverige kan uppnå en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 (ledd av Thomas B Johansson). Denna ligger färdig på regeringens bord och beställdes av Alliansregeringen. Så, det är faktiskt ”bara att köra”.

    Önskvärt? Som Pentagon slagit fast återkommande under de senaste tio åren, är klimathotet ett större hot för världens säkerhet än terror. Hissnande åtta till nio miljoner människor dör en för tidig död i världen varje år på grund av luftföroreningar orsakade av förbränning av olja, kol och naturgas. Detta är fler döda än de som dör av HIV, tuberkulos och malaria tillsammans. Fler dör en för tidig död i Sverige, framförallt de som bor längs trafikerade vägar i våra städer, än som dör av trafikolyckor. Olja, kol och naturgas hotar inte bara planetens stabilitet, de orsakar konflikt, gigantiska hälsokostnader, och stora störningar i vår välfärd (från sot till oljud). Och dessutom, de är inte teknologiskt attraktiva. Fossila energisystem tillhöra den industriella historien, inte den teknologiska framtiden. Vi rör oss nu med stormsteg mot en ”Tesla-framtid” (jag önskar att alla fick prova att köra en Tesla, att glida fram tyst i detta, med Silocon Valley permanent uppkopplade, digitala vidunder till läcker bil :)). Som John Kerry, USA:s utrikesminister gjorde klart i Davos i år, världens mest spännande, mest avancerade, mest lukrativa och jobbskapade marknad öppnar sig nu för världen, nämligen den förnybara energimarknaden. Obama lanserar sin nya klimatplan (Clean Power Plan) inte som en miljöplan, utan som en plan för att skapa bättre välfärd, bättre tillväxt och mer jobb i USA. Det handlar förstås om att skydda planeten, skydda de mest sårbara, men i huvudsak om att positionera USA i fronten på världens mest attraktiva marknad – den rena energifronten.

    Realistiskt? Ja. Visst, det är en stor uppgift att bli världens första fossilfria välfärdsnation till 2030! Visst, hela nationen kommer att behöva kavla upp ärmarna. Det måste bli ett gemensamt nationellt projekt. Det måste drivas av en vision, entusiasm och en enastående envishet. Alla måste ställa upp. Min känsla är att medborgare, företagsledare, trossamfund, och civilsamhälle, är med på båten. Inte bara det, min känsla är även att berättelsen om Sverige som världens första fossilfria nation, om en framgångsrik väg till en hållbar välfärd, ses av de flesta som en positiv vision, inte en uppoffring på miljöns altare. Jag har inte hårda belägg för detta. Vi har opinionsundersökningar som stödjer att en majoritet av medborgarna i Sverige och andra länder litar på forskningen, är oroade för riskerna och vill se ambitiöst politiskt ledarskap inom klimat.

    Sen är det mer en magkänsla. Den entusiasm som mitt Sommarprogram väckt är en överraskning även för mig. Det engagemang som vi ”miljöforskare” och mina kollegor på Stockholms universitet får från tunga chefer inom svenskt näringsliv är remarkabelt. Det är en indikation om att det under den mediala tystnaden finns ett böljande brus av vilja.

    Omställningen kommer stöta på problem, och stora utmaningar, inte minst infrastrukturutveckling och att våga testa nya styrmedel och investeringsformer (hur får vi exempelvis vårt pensionskapital att ”jobba” för en omställning till en hållbar välfärd). Men det råder ingen tvekan om att det är möjligt.

    Låt mig ta ett exempel. En vanlig reaktion (som framkommit även i inläggen i denna diskussion på Supermiljöbloggen) är att en omställning till ett fossilfritt Sverige är orealistiskt eftersom det hotar svensk basindustri. Sverige är ett exportberoende land, med tung tillverkningsindustri som beror av billig energi och då ”måste” vi fortsätta försörja industrin med billig kol, olja och naturgas. Är detta sant? Svaret blir allt tydligare nej.

    Till att börja med är fossila energikällor redan i dag en mindre del av industrins energimix. Av de 600,000 TJ som svensk tillverkningsindustri och mineralutvinning använder utgör ”bara” ca 100,000 TJ fossil energi (el är redan i dag cirka 190,000 TJ och biobränslen/fjärrvärme lite över 200,000 TJ). Så, vi har redan i dag en ganska ”ren” industri. I ett fossilfritt Sverige skulle de 100,000 Terajoulen försvinna (det är detta som målas upp som det stora hotet mot jobben och ekonomin). 100,000 TJ motsvarar cirka 28 TWh energi. Men vi har ju redan i dag ett elöverskott på cirka 20 TWh! Och vi har en planeringsram för vindkraft på 30 TWh till 2020, upp från cirka 13 TWh i dag…det vill säga vi har redan nu en potential på cirka 20 + 20 = 40 TWh, vilket överskrider all fossil energianvändning inom svensk industri. Denna stora energipotential, i kombination med möjligheten att ersätta exempelvis koks med biomassa, det vill säga att övergå från ”svart” kol till ”grönt” kol (och i en övergångsfas med naturgas) i masugnar borde öppna för möjligheter även inom svensk basindustri. Att svensk stålindustri skulle behöva lägga ner är således en överdrift, på samma sätt som det är en myt att kol och olja behövs för jobben. I USA finns det i dag cirka 90,000 kolarbetare, medan det finns över 140,000 solarbetare och ännu fler vindarbetare.

    Men visst blir det en utmanande resa! Sverige behöver investera stort i ny infrastruktur för att försörja hela transportsektorn med en mångfald av förnybara bränslen – från elektrifiering av vägnät och kollektivtrafik till ett än bredare utbud av bränslen, från biogas till etanol. Det kommer att kräva en omställning till hållbart lantbruk. Vi har världens bästa bönder, som kan bli ännu bättre. Och, allra svårast, vi måste börja titta på djupet på vår konsumtion, allt från flygresor till ”prylar” och mat. Även om vi lyckas med att bli 100 procent fossilfria inom all elförsörjning, industri, transport och uppvärmning, så återstår vår konsumtion av importerade varor och utnyttjande av ohållbara tjänster.

    Jag tror dock, även här, att när tärningen väl är kastad, när visionen väl är rotad, så kommer färden mot ett hållbart Sverige vara så belönande och så attraktiv att vi kommer att kunna knäcka även de tuffaste utmaningarna. Inte bara för planeten. Inte bara för våra barn. Inte bara för världens sårbara och fattiga. Utan även för svensk ekonomi och framgång i en globaliserad, konkurrensutsatt och turbulent värld. Inget mindre krävs för Sverige att navigera säkert och framgångsrikt i Antropocen.

    Johan Rockström

    ___

    Läs också:

    Vänsterpartiet stödjer Rockströms förslag – Sverige borde bli första fossilfria nationen i världen

    Naturskyddsföreningen om Rockströms förslag: ”Gillar det verkligen”

    Fores om Rockströms förslag: ”Skulle ge Sverige ledartröjan i klimatomställningen”

    Miljöpartiet om Rockströms förslag: ”Vi har lyft frågan i miljömålsberedningen

    Folkpartiet om Rockströms förslag: ”Tydliga mål driver på teknikutvecklingen”

    Gröna Bilister om Rockströms förslag: ”Det som behövs nu är ledarskap”

    Greenpeace om Rockströms förslag: ”Det är precis den här typen av målsättningar som behövs”

    Centerpartiet om Rockströms förslag: ”Sverige har unikt goda förutsättningar”

    Moderaterna om Rockströms förslag: ”Viktigt att inte flytta utsläppen”

    Polarbröd om Rockströms förslag: ”Vi stöttar det – mänskligheten behöver ställa om”

    OX2 om Rockströms förslag: ”Vi skulle få se många nya affärsmodeller och företag”

    Socialdemokraterna om Rockströms förslag: ”Sverige ska vara ett land som driver på”

    Sverigedemokraterna om Rockströms förslag: ”Riskerar att påverka vår konkurrenskraft”

    Kristdemokraterna om Rockströms förslag: ”Vi är positiva till att pröva möjligheten”

    Hagainitiativet om Rockströms förslag: ”Ett ambitiöst mål skapar nya affärsområden”

    U&We om Rockströms förslag: ”Ett utmanande mål som vi ställer oss bakom”

    LRF om Rockströms förslag: ”Ta en fossilfri framtid på allvar”

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.